Jag är en romantisk varelse som älskar allt vad alla hjärtans dag står för. Om man tänker bort allt det kommersiella krafset, så är fortfarande tanken otroligt fin att det finns en dag då man ska älska varandra lite extra. En dag då man anstränger sig lite mer och visar att man älskar sina nära och kära. Det behöver inte vara genom en dyr middag på restaurang, eller en massa presenter och choklad, inget av det är ett måste utan man kan göra det bästa utifrån sina egna förutsättningar.
När jag och min sambo skulle förlova oss för andra gången tänkte jag vara lite smart gällande datum, så jag valde alla hjärtans dag. Det är ju en dag som i princip inte går att missa med all den reklam vi bombarderas med veckor i förväg och jag tänkte att även om han är totalt fantasilös, oromantisk och glömsk så skulle ändå denna dag vara ett säkert kort.
Så var det ju givetvis inte... Hittills varje år under 6 års tid har jag fått se till att planera in något mysigt på alla hjärtans för att det ens ska bli något. Jag har ansträngt mig med små söta presenter, gjort romantiska middagar med levande ljus osv osv. Igår skulle vi ha firat vår 2-åriga förlovningsdag, men pga en del omständigheter så har jag inte varit ett dugg sugen på att planera något att göra. Heller inte frisk nog att ta tag i det. Så vad händer?! Jo, precis.. ingenting..
Det är visst för mycket begärt att en del personer ska anstränga sig lite extra. För mig hade det räckt med att jag inte skulle behöva tänka på att katterna måste ha mat och vatten varje dag nu när jag varit sjuk. Men jag fick inte ens det...
Nej, jag känner mig inte ens besviken längre... mer likgiltig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar