Festival, barnkalas och sjukhus

Den här helgen har på många sätt varit omtumlande..

Först ut var Cityfestivalen i fredags. Efter en ren helvetesdag på jobbet och brist på kvällsmat var inte groggar någon vidare briljant idé märkte jag! De slog till som en blixt från klar himmel och jag missade totalt en avtalad tid då vi skulle möta upp J. My bad verkligen och jag skäms över att ha tappat kontrollen på det sättet, nog för jag brukar vara sen men jag brukar ha mobilen under uppsikt. Dessvärre ringde aldrig J heller för att fråga varför jag inte svarar på sms:et så kvällen blev väl inte riktigt som tänkt.

Lördagen kändes som en riktig semesterdag där jag och S turistade i Västerås.. Vi knallade runt på gatorna för att kika på vad Cityfestivalen hade att erbjuda, försökte spela oss till en Ipad i en automat och såg folk stå och spela musik längs gatorna. Vi gick förbi Filmstaden för att se om det gick nån film och bokade in oss på Ice Age 4, kl 12.45 en lördagsförmiddag! Haha.. Vi var ensamma i salongen sånär som på en äldre man som satt för sig själv i ett hörn. Kändes lite freaky men efter att man slappnat av så kändes det som vi hade hela biosalongen för oss själva faktiskt! Efter bion tog vi en repa runt på festivalen igen och kollade på lite dansuppvisningar i väntan på att F skulle göra en spelning med Freddy Amigo. Avslutade dagen med middag på The Sportsbar och sen åkte vi bara hem och myste på landet!

Igår hade lilla Nevada sitt 1-års kalas och hon var helt överlycklig över att få sätta nävarna i sin allra första födelsedagstårta! Presenterna var mycket väl godkända också även om pappret runt dem ofta var mer intressant än vad som fanns i paketen, dock var de små pekböckerna jag och S köpt riktigt populära direkt från start! :) Tyvärr avslutades kalaset lite mer abrupt än vad som var tänkt, vi fick veta att farmor ligger på sjukhus. Antagligen har hon fått en stroke och vi fick plötsligt veta att hon även fått hjärtflimmer och hamnat på hjärtavdelningen så vi åkte dit allihopa i ilfart. Det var hemskt att se henne ligga och kämpa med andningen medan de öste på med syrgas för att syresätta henne. Hon öppnade ögonen vid ett tillfälle och det verkade som att hon var medveten om att vi var där för när vi sa hej försökte hon ta bort syrgasmasken, som i ett försök att få säga nånting. För tillfället vet vi inte alls hur det kommer att gå, om hon kommer klara det här eller inte så jag sitter och bevakar min mobil i varje sekund, redo att slänga mig i bilen till sjukhuset. :(