Det ser inte alltför ljust ut för farmor, hon kämpar på men hennes kropp är så tunn och urlakad. Fick höra på eftermiddagen igår att hon hade haft en hjärtinfarkt under natten men hon ligger kvar på strokeavdelningen så de hade lyckats stabilisera henne. Jag och syster åkte dit vid 15-tiden och satt hos henne och pratade i närmare två timmar. Hon kan inte svara men man märker att hon verkar vara medveten om åtminstone en del av det vi säger trots att hon inte kan uttrycka sig. Lilla Nevadas busande fångade också hennes uppmärksamhet vid flertalet tillfällen. Kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara att ligga där och förstå vad som sägs utan att kunna kommunicera. Ett par gånger försökte hon peka på något med sin vänstra hand som klarat sig från förlamning men det var svårt att förstå vad hon ville.
Innan vi skulle gå därifrån gick jag fram till henne och la en hand på hennes axel, talade om för henne att vi älskar henne väldigt mycket, att hon ska vila och att vi hoppas att hon snart ska må bättre. Under hela tiden medan jag sa det nickade hon med sitt huvud för att visa att hon förstod vad jag sa till henne.
Mammas födelsedagsfirande igår blev inställt pga omständigheterna, det känns lite svårt att fira nånting när farmor kämpar för sitt liv. Får se hur det blir med Powermeet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar