Allt blir väldigt annorlunda med en liten, inte för att jag hade föreställt mig nåt annat men även de mest enkla sakerna som att få gå på toa när man är kissnödig är plötsligt ett stort projekt. Vår lilla Svea har problem med magen och vill absolut inte ligga i sin säng när det gör ont. Hon har temperament så det räcker och blir över, så fort nånting inte är helt perfekt skriker hon som en stucken gris. Jag trodde inte att jag begåvats med tålamod men det visade sig inte stämma (eller så växer tålamodet fram så fort bebisen poppat ut??), jag har plötsligt tålamod i överflöd. Kanske är tur också att jag aldrig blivit på dåligt humör när blodsockret är lågt, man vet aldrig när man kommer att få äta. Ser dock framemot den dagen då magproblemen börjat ge med sig så Svea slipper vara så ledsen och vi får det lite lugnare.
Den här veckan är första veckan jag "flyger solo", S började jobba igen igår efter att ha tagit ut sina 10 pappadagar. Det känns inte nervöst på nåt sätt ändå, har ju varit hemma i flera veckor redan och även om inga rutiner sitter till hundra än så har vi ju ändå ett upplägg på hur det hela ska fungera. Trots skrik, gråt och sömnlöshet älskar vi vår lilla räka mer än allt annat på denna jord! Tänka sig att vi lyckats skapa nåt så fint tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar