Besök

I måndags kom S mamma och styvpappa från Frankrike för att hälsa på i två veckor. Inte så lätt alltid när man inte fattar språket men vi kommer en bit på väg genom gestikulerande och kroppsspråk. Jag förstår väl en del ord också och kan ibland även säga nåt ord men längre än så kommer vi inte i vår kommunikation tyvärr. Känns lite trist, jag måste banne mig lära mig franska (som om jag inte sagt det typ hundra gånger redan..). Därav vikten i att Svea ska lära sig franska från start, hon ska kunna prata med farmor, farfar och sina kusiner i Frankrike. På tal om farmor, det finns knappt ord för hur glad hon är över att få träffa lilla Svea. Det är lite extra speciellt också eftersom hon är den enda lilla flickan i franska släkten, S har en bror och hans bror har fått två små söner. Alla S kusiner har fått små pojkar. Gissa hur efterlängtat att det kom en liten tösabit! Nästan läskigt hur särbehandlad och bortskämd hon kommer att bli (det var en hel hög med presenter som åkte med från Frankrike trots att hon redan fått en massa skickat därifrån). Tur hon är för liten för att förstå bortskämd. Farmor vill vara nära Svea precis hela tiden, bortskämd på uppmärksamhet är helt okej!! Känns lite konstigt att dela med sig av sin bebis, hahahaha, men det är ganska skönt med avlastning så man hinner göra lite annat också. Har ju press på mig att laga en massa mat och baka en massa bröd! Ja, alltså. Jag har satt den pressen på mig. För man har ju inte tillräckligt att stå i redan med en liten skrikloppa. ;)

Känner mig mäkta stolt över mig själv faktiskt! Jag lyckades starta en surdeg från scratch och trots en väldigt skakig start (den luktade ruttet ägg ett tag så jag trodde den var doomed) fick jag tillslut bukt med den och lyckades tom få den i så bra skick att man kan tro den går på steroider eller nåt. Det har bakats massor med goda surdegsbröd nu för att impa på de brödälskande fransoserna. Hahahaha. Eftersom jag inte kan charma dem med språket får jag ju göra det med mina kökskunskaper istället! ;)

Lilla Svea sköter sig ganska hyggligt mellan varven, vi har fortfarande katastrofdagar och vissa katastroftider men det känns mer under kontroll på något sätt. Hon är en upprörd liten bebis och det gäller att se till att anpassa sig efter omständigheterna. Om hon sovit för lite, inte ätit tillräckligt, är gasig eller behöver bajsa så får man vara beredd på galna skrik och det är bara att överösa henne med lugn och kärlek trots att det inte märkbart hjälper (nånstans inom sig borde hon ju veta att vi gör allt för att hjälpa henne, även om hon inte lugnar sig för stunden).

Får se om vi vågar oss på en utflykt à la Kolmården, tror S föräldrar skulle uppskatta det massor och det känns lite lagom nära trots att det är ca 15 mil att åka. Vi får ladda med bärsele, vagn, alla populära leksaker och en galet stor portion tålamod så borde det gå vägen. :)